Mening och referens: ett fantastiskt verktyg

Ända sedan jag började plugga filosofi på universitetet har jag i svåra stunder frågat mig vad poängen egentligen är. Fackfilosofins forskning är starkt präglad av detaljproblem, där abstraktionsnivån är så hög att man lätt frågar sig vad det är för vits att lösa problemet över huvudtaget. Ibland känns det mest som att knyta upp en knut, där snöret är en osynlig fantasiprodukt.

Men ibland blixtrar även filosofin, även i dess mest akademiserade form, till och återupprättar sig självt totalt. Ett verktyg som jag haft enorm användning av, och som av någon anledning är mycket sällsynt i andra vetenskapsgrenar, är att dela upp ett begrepp i mening och referens. Låt mig förklara med ett klassiskt exempel.

Låt oss ta begreppet “häst”. Detta är ett abstrakt begrepp. Begreppets mening är den abstrakta definitionen. I detta fall en typ av djur med fyra ben, mule, hovar osv.

Begreppet referens är till skillnad från meningen (den abstrakta definitionen) summan av de konkreta saker som täcks av begreppet. Referensen till begreppet “häst” är således alla konkreta hästar som finns, har funnits och som kommer att finnas. Möjligtvis även alla låtsashästar (det kan ju debatteras).

Vad har jag då haft för användning av dessa ord, menings och referens? Jo, alla böcker innehåller en stor mängd abstrakta begrepp. Och när det sedan blir debatt om en bok, blir det ofta väldigt rörigt om det är begreppens mening eller begreppens referens som åsyftas. Rörigheten i debatten underlättas inte av att debattörerna ofta inte se klart på tudelningen i mening och referens.

Ett exempel på detta som berört mig personligen är debatter inom vänstern som tar avstamp i Marx. Det görs ofta påståenden om värde, mervärde, kapital, pengar osv. såsom Marx definierar dessa begrepp. Det finns även diskussioner om hur dessa begrepp logiskt följer ifrån varandra. Men det blir ofta väldigt rörigt när dessa begrepp debatteras då det inte fullt ut tas hänsyn till att begreppen i exempelvis Kapitalet är idealtyper som Marx gett givna definitioner (mening) som i sin tur representerar konkreta fenomen (referens) som i varierande grad (men aldrig exakt) uppfyller meningens definition.

Detta kan låta trivialt, men är inte alltid det när begreppen används i debatt och det inte hinns med att fundera på exakt vilken dimension man rör sig på. Ett exempel på när det enligt mig gått helt fel är när en kapitallogisk tolkning av Marx överförs till en politisk tolkning av det konkreta samhället. Kapitallogik är tolkningar av Kapitalet som fokuserar på hur det kapitalistiska produktionssättets olika begrepp följer från varandra; suddas ett begrepp ut (exempelvis pengar) så kommer det automatiskt att genereras fram igen av de andra kapitalistiska begreppen.

Det tankefel som kan göras i anslutning till detta är att de logiska lagar som gäller i boken Kapitalets abstrakta begrepp (sett till deras mening), också gäller för de konkreta samhällsfenomen som utgör de abstrakta begreppens referens. Detta tankefel görs inte sällan i marxistisk idédebatt. Det går inte att säga, att bara för att vissa logiska lagar gäller i ett abstrakt begreppssystem, så gäller samma lagar i den summa av fysiska kroppar i rörelse som är referens. Fysiska kroppar lyder under naturlagarna, och inte under boken Kapitalets begreppsliga följd. Däremot speglar begreppen i Kapitalet i hög grad samhällsfenomen i deras ideala genomsnitt, och är högaktuella som idealtyper. Och jag menar inte heller att de rörelselagar som beskrivs i Kapitalet skulle vara falska därför att de inte är identiska med naturlagarna, det är bara det att de kan användas som definitivt argument för hur samhällskroppen (sedd konkret, som referens) kan eller inte kan förändras.

Med exemplet med Marx vill jag slå ett slag för studier i uppdelningen av begrepp i mening och referens. Det är ett förträffligt verktyg för alla som sysslar med teori av något slag.

Språk: det första jag skriver om detta

Jag har, vad jag vet, aldrig skrivit något om språk. Åtminstone inte explicit språkfilosofiskt. Jag har pluggat en hel del språkfilosofi, där jag i tentor och prov skrivit ett och annat. Men jag har nog aldrig tagit mig för att varken skriva eller tänka särskilt om språk på egen hand. Därför vill jag nu plita ned ett par rader utan någon referenslitteratur till hands.

Om jag skulle svara helt självständigt, utan att tjuvkika i giganternas skrifter, vad språk är, vad svarar jag då? Då svarar jag nog att språk är en egenskap hos levande varelser att förmedla sig själva. Det vore förhastat att tillskriva enbart mänskligheten språk. För vad är det inte om ett språk som ett djur ger uttryck för när den gestikulerar med sin kropp och låter på ett visst sätt för att uttrycka sig?

Vad som dock skiljer människor från (de allra flesta) djur är att människor har ett mycket mer avancerat språk, samt skapar artefakter med språkligt innehåll. Detta gör att människor inte bara förmedlar sina omedelbara behov, utan även skapar en bild av sig själva med språket där de sedan tolkar sig själva och omdefinierar vad de anser att de är. Låt mig ta ett exempel: Olle och denna blogg. Jag har skapat en artefakt i form av en blogg med syftet att reda ut vad jag egentligen tycker och tänker. Ju mer bloggen fylls med mitt språk, ju mer kan jag definiera vem jag är. När djuret så att säga hastigt slungar ut sina uttryck som sedan försvinner, kan jag studera mitt språk (inte minst tillsammans med andra).

Grunddefinitionen är dock densamma för mig och djuret: språket är den förmedlande kanalen mellan oss och yttervärlden.

Denna definition har dock det problemet att den är så bred att flera saker som inte kan betraktas som språk ryms i den. Exempelvis en våldshandling utan någon eftertanke eller större syfte, är det verkligen att betrakta som något språkligt?

Fortsättning följer.

Den mänskliga sfären

Denna blogg skapade jag för att i samtal med övriga världen utveckla mitt teoretiska intressen och ringa in vilka problemformuleringar jag egentligen rör mig runt, det kan ses som en offentlig arbetsbok. Denna post är ett första utkast på vad jag brukar gå och grunna på under lediga stunder. Kommentera hemskt gärna!

Ett av mina stora intresseområden skulle kunna kallas för, i brist på ett mer precist uttryck, den mänskliga sfären.

Intresset för detta har kommit smygande. Jag tror att det började på allvar med en studiecirkel i Marx Kapitalet som jag påbörjade år 2006. Jag minns att jag tyckte att det var jävulskt fascinerande med en teori som rörde sig över skilda verklighetsregister samtidigt. Det finns många citat i Kapitalets första sju kapitel som är laddade med denna mystik. Framförallt fängslades jag över hur yttre objekt har ett värde i relation till det samhälle de verkar i.

Senare skrev jag C-uppsats om Hegel. Vad som verkligen fascinerade mig i samma spår var Hegels prat om hur mänskligheten skapar objektiva uttryck för sin livsaktivitet. Då jag skrev nämnda uppsats på en analytiskt orienterade filosofiinstituion (Stockholms universitet), blev jag rådd att undersöka mina tankar i relation till filosofen John Searles teorier om den sociala verkligheten.

När jag senare undersökte Marx värdebegrepp ur ett ontologiskt perspektiv (magisteruppsats på Göteborgs universitet) läste jag in mig på Searle, vars teorier tyvärr inte visade sig helt analoga med den problemformulering som jag vagt orienterat mig omkring. Searles teori om den sociala verkligheten är mycket skarpt avgränsad, och berör endast fenomen som existerar inom mänskliga regelverk. Det som alltid intresserat mig mest är snarare fenomen som är socialt betingade, men som inte enbart bestäms till sin sociala karaktär av mänskliga regelverk utan så att säga fått sitt sociala innehåll inprogrammerat i sin fysiska kropp.

Detta kan i skrivande stund verka mycket oprecist. Men jag upplever att det finns ett filosofiskt studieobjekt i detta grunnande som ingen tycks ha gått igenom ordentligt. Det finns en rad nyckeltermer såsom kultur, sociala objekt, institutioner, artefakter, naturliga sorter med mera. Men problemet är att de flesta verkar ha snöat in på någon detalj, och vad jag har funnit är det inte speciellt många som försökt ge sig an problemet ur ett helhetsperspektiv.